Ogenomtänkt från djupet av mitt hjärta

Jag börjar bli rädd. Rädd för mina medmänniskor, rädd för min samtid. Nej, jag har inte blivit paranoid på nåt sätt. Kanske är jag mer matt än rädd.

Idag har jag läst lite på Familjeliv för första gången på länge. Tror ni att det är ett tvärsnitt av befolkningen som hänger där eller är det så att merparten av skribenterna är lindrigt begåvade?

Nu på kvällen satt jag en stund på Instagram. Jag följer några "kändisar" och tidigare har jag inte tänkt på det men plötsligt insåg jag det smått absurda i att en mamma från "Familjen annorlunda" får 5000 gilla på en bild på sig själv. För att inte tala om kommentarerna på dessa så kallade kändisars bilder. Vuxna människor som fjäskar och fånar sig så till den milda grad. Är övertygad om att både de och samhället skulle tjäna på att de satsade tiden på att läsa en bok och lära sig stava istället.

Håller samhället på att fördummas eller är dumheten bara mer synlig nu tack vare internet och sociala medier?

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa Kafka. God natt.