tisdag 17 februari 2009

Mitt liv som lus

Det är lusinvasion på G i stan om man får tro en av blaskorna. Lössen är större, starkare, hungrigare och mer resistenta än någonsin.

Jag glömmer aldrig den förnedrande sommaren år 2003. Efter en mysig resa till Turkiet med den annars på fritids arbetande sambon kliade det i våra huvuden. Några veckor senare låg jag på stranden i Barcelona och kliade mig som vanligt den sommaren. Sprätte iväg "en spansk insekt" som fastnat under nageln. Lattjo typ, de där finns inte hemma tänkte jag.

Väl hemma klagade sambon över sin hårbotten som måste vara torrre än någonsin och nu också kliade. Jag dök ner i kalufsen och sen sprang vi hela vägen till Apoteket.

På kvällen var det derby på Råsunda. Minns hur jag hur jag bara ville slita av mitt av lusmedel extremstripiga hår där under kepsen. Om det hade kliat tidigare så var det en barnlek i jämförelse med detta. Att vara bland folk och inte kunna klia loss var en plåga. Alla undrade varför jag hade keps. Jag valde ett slugt tillfälle att avslöja min belägenhet. På Polisens överfulla gratisbuss från Råsunda till S:t Eriksplan släptte jag bomben. Lusbomben. Jag fick hela baksätet för mig själv medan kompisarna trängdes med huliganerna längre fram. Inget ont som inte har nåt gott med sig helt enkelt!

Inga kommentarer: